Åh .. känner mig så upplyft nu för tiden.. som att det äntligen börjar gå åt mitt håll för en gångs skull. Och just nu känner jag att jag aldrig vill lämna den här platsen. För är det så här det känns när man är lycklig ja då vill jag stanna här jämt! Har inte skrattat så här på år och dar känns det som. Och jag njuter! Kanske det här blir mitt år trots allt? Börjar se en liten ljusglimt i slutet av tunneln trots allt. Men samtidigt så vågar jag inte riktigt lita på att det här kommer stanna kvar, för vet ju hur det brukar sluta.. men just NU är jag rätt glad, eller jag försöker göra det bästa av själva situationen.